"svenskkontrakt"

Nu drunknar snart Sverige i våg efter våg av obildade, barbariska, ojämställda huliganer som inte vet vad jämlikhet och alla människors lika värde är. Det är vår uppgift att som upplysta rakryggade svenskar banka in vett i dessa våldsverkare genom att sätta ett kontrakt under näsan på dom där de står hur riktiga svenskar minsann beter sig. Och vår kristna Gud nåde dom om de inte följer det till punkt och pricka. Det är självfallet inget kontrakt vi ska tvinga alla invånare i vårt hederliga land att skriva på, alla vet väl att det är invandrarpacket som är problemet och det är minsann dom som ska ”anpassa” sig efter oss. Mångkultur och integration? Skitsnack! Varför ska vi leva i ett land med en mångfald av värden, kulturer och traditioner? Det är ju svenskar som ändå har rätt och alla andra ska vara som oss. Passar det inte kan du ta dit pick o pack och dra tillbaka till ditt terroristland, eller stanna och möt konsekvenserna av ditt ickesvenska agerande.

Så uppfattar jag den avskalade nakna debatten kring integrationsfrågorna. Debattklimatet har tyvärr tagit en hemskt fördomsfull och trångsynt vändning. Att borgarna tävlar om att vinna Sverigedemokraternas röster är ingen större nyhet, men att det till och med inom Socialdemokratin finns ledande företrädare som kan ställa sig bakom ett ”svenskkontrakt” är djupt oroväckande och förbannat patetiskt. Nu, mer än någonsin tidigare, borde vi stå i kraftig opposition mot Sd:s förvrängda verklighetsbild och stå upp för vår bild om att mångfalden berikar samhället. Istället adopterar vi populistiskt främlingsfientliga idéer, ompaketerar dom och kallar det för att ta ”krafttag mot invandringen”. Det är inte bara föraktfullt och nedlåtande, det är dessutom fullständigt absurt att skapa en form som alla invandrare ska stöpas i för att bli ”riktiga” svenskar. Jag trodde att integrationsdebatten passerat stadiet om att majoriteten ska diktera villkoren för minoriteten. Jag trodde att vi började se värdet i det mångkulturella samhället. Jag trodde att vi började förstå att integration är ömsesidigt och att vi har oändligt mycket att lära av varandra. Tyvärr verkar det som om jag hade fel för i och med ”svenskkontaktet” är vi tragiskt nog tillbaka på ruta ett.

Bohuslän, Ahlin och Västsahara

Jag kom nyligen hem från SAP Bohusläns höstmöte. Det är alltid lika kul att träffa partikamrater från de olika arbetarkommunerna i vårt avlånga distrikt. Höstmötet ägde rum i Kungälv den här gången och det var en hel del intressanta punkter på dagordningen. Det blev livliga och kreativa diskussioner när vi skulle lämna förslag till remissvar från partidistriktets rådslagsarbetsgrupp. Jag föreslog ett par ändringar på den internationella delen när det gäller Sveriges roll och agerande vid händelse av en konflikt i vårt ”närområde”. Jag lyckades dessutom med att få in en skrivning om restriktivitet i svensk vapenexport och att vår vision är en värld i fred och frihet, i en sådan värld behövs varken vapen eller vapenhandel.

Urban Ahlin, en av vår mest framträdande utrikespolitiker var inbjuden som talare. Han höll en fartfylld föredragning om bl.a. vår ekonomiska situation med inslag av lite historiska perspektiv. Efter föredragningen tog jag tillfället i akt att fråga honom kring en av mina hjärtefrågor, Västsahara. Ahlin hade tyvärr en mycket pessimistisk syn på utvecklingen och menade på att trenden är oroväckande i både EU och USA. Han markerade dock att socialdemokratins ställningstagande i Sverige är solklart, vi stödjer Västsaharierna kamp. Tyvärr kom han även med samma gamla argument när det gäller självständighetsförklaringen, Polisario måste kontrollera sitt territorium och så länge de befinner sig i exil kan inte ett erkännande komma på tal. Det är att sätta orimliga kriterier, med vetskapen om att de aldrig kommer att kunna uppfyllas. Ahlin tror dessutom att det enbart är en tidsfråga innan västsaharierna av desperation och uppgivenhet tar till vapen. Det är kanske inte särskilt förvånande att även Polisario tappar hoppet efter 18 års kamp med diplomatiska och fredliga metoder. Det som däremot är fullständigt oacceptabelt är om svensk socialdemokrati passivt står vid sidan av och låter det ske.

Svenska Palestina kommittén

Jag och Hadi blev inbjudna av Evert Svensson till ett seminarium anordnat av Svenska Palestina kommittén. Det var en väldigt intressant men framförallt lärorik tillställning. Backa teatern äntrade scenen inledningsvis, deras minnesvärda framförande gestaltade konflikten genom en musikalisk berättelse om en gammal palestinsk mans längtan till havet, en längtan som på många sätt utmärker hela den grymma konflikten.

Höjdpunkten var dock Salah Abdel Shafi, PLO:s ambassadör i Sverige. Han var nyligen hemkommen från Gaza och berättade om den hemska situationen därifrån. Vi fick även möjligheten att från publikens sida ställa frågor och allt mellan himmel och jord berördes. Framförallt kretsade diskussionerna kring framtiden och förhandlingarna med Israel. Det konstaterades dock att en förutsättning för framgång är en enad palestinsk röst. Klyftan och motsättningarna mellan det islamorienterade Hamas och det sekulära PLO har varit förödande. Shafi känner dock optimism och menar på att man måste kunnas enas kring den gemensamma nämnaren, befrielsen från ockupationen och ett självständigt fritt Palestina.

Så där ja!

Ungdomarna ryter ifrån, Lugna Gatan blir kvar! Resurser ska omfördelas och Eshag Kia (s) säger det så fint att "man ska vara lyhörd mot sina medborgare". Skönt att det löste sig.

Lugna Gatan

Gunnareds stadsdelsnämnd i Göteborg har valt att lägga ner Lugna Gatan, en organisation där många arbetar ideellt för att skapa en bättre tillvaro för ungdomar på gator, skolor och torg. Trots att 1500 har skrivit på protestlistor och att ungdomarna själva varnar för att såväl kriminaliteten som vandaliseringen kommer att öka står beslutet fast. Stadsdelnämndens ordförande Eshagh Kia (s) inser vikten av Lugna Gatan och medger att de gjort ett bra jobb. Hans kommentar är dock:

”Men vi får budget för ett år i taget. Och nästa år har vi inte råd.”

Det är här jag verkligen blir förbryllad. Kortsiktigheten är obehagligt påtaglig. Om det nu är en finansiell fråga kan man förmodligen genom en kort utredning räkna ut vad som är ekonomiskt hållbart. Å ena sidan har vi Lugna Gatan med de resurser som krävs för att bedriva verksamheten, å andra sidan har vi ökad brottslighet och skadegörelse. Det är inte en besparning, utan att lägga ner Lugna Gatan resulterar onekligen i ökade utgifter i det längre perspektivet. Det är dock inte bara en ekonomisk förlust utan i allra högsta grad även en social. Uppgivenheten och känslan av att ingen bryr sig kommer givetvis att öka bland de utsatta ungdomarna, de som är i störst behov av hjälp och en förebild man kan relatera till kommer åka på den största smällen. Allt detta elände för att stadsdelsnämnden får sin budget, ett år i taget.

Idioti, kort & gott

Det är rikstäckande orostider där tusentals blir av med jobbet och varslas. Staten pumpar in miljardbelopp i form av så kallade ”stöd åtgärder” för att få funktionerande banker. Finansminister Anders Borg skriker populistiskt ut att det är girigheten inom bankbranschen som resulterat i en fritt fallande ekonomi. Samtidigt har halv och helstatliga bolagen Telia Sonera, Vattenfall och framförallt Nordea monstruösa pensionsavtal för sina chefer. Det är så avskyvärt skamligt att jag saknar ord.

Finansmarknadsminister Mats Odells kommentar till det hela är – ”Det är uppenbart att det handlar om stora pengar som aldrig kommer att förstås av vanliga löntagare”

Nej fan Odell, menar du det?
Nu ”rasar” Bosse Ringholm och Sven-Erik Österberg är ”starkt kritisk”. Frågan är dock om det inte är hyckleri, det vore mycket anmärkningsvärt om inte liknande pensionsavtal var aktuella och slöts under förra mandatperioden.

Hans Dalborg, Nordeas styrelseordf försvarar pensionsnivåerna med argumentet att de är ”marknadsmässiga”. Dessa uppseendeväckande fall är med andra ord inte unika, men frågan kvarstår om de är rimliga och rättfärdiga? Det enda som kan konstateras är att girighet är en svårbotlig sjukdom, framförallt i bankvärlden.

Klyftor?

Somliga får hundra miljoners pensionsersättningar.

Andra blir förgiftade när de äter matrester från soptunnor.

Blir du förvånad?

USA här rätt att attackera länder man inte är i krig med - enligt ett hemligt dokument - utfärdat av USA själva.

Några sköna bilder från Hurghada, Egypten.

Ledare 600

Imorgon bär jag av till Borås och Viskadalen för att deltaga på Socialdemokraternas ledarskapsutbildning. Ledare 600 är en stor satsning på förtroendevalda över hela landet. Vi i Bohuslän har tidigare haft två träffar där vi lärt känna varandra, fördjupat oss i ideologiska diskussioner och blivit bekanta med varandras hemkommuner. Jag ser fram emot att under helgen utbyta tankar, idéer och åsikter med kamrater från hela västra Sverige.

22 ståtliga år

Ikväll blir det tårta och en mysig stund med familjen. Hoppas bara jag inte får någon åldersnoja nu. Tack till alla er som ringt och skickat gratulationer.

Jag börjar fira redan nu med den här kickass låten!

Knarket flödar

Fängelseuppror, korruption och mord har på senare tid varit vardagsmat i Mexico. Orsaken är förmodligen somligas vilja att skapa sig en verklighet och andras behov av att fly verkligheten. Knarket har lamslagit hela samhällsstrukturen och knarkpengar finns i många makthavares fickor.

Situationen är desperat, hittills i år har 4000 mexikaner dödats i strider mellan rivaliserande karteller. Mexikos president Felipe Calderón kan inte ens lita på lokalpolisen som mutas bort av den mäktiga knarkmaffian. Utan det här är ett fullskaligt krig som utkämpas av armen, 25 000 soldater skickades till de mest utsatta regionerna. USA som är världens största knarkmarknad utlovar 400 miljoner enbart till Mexico i hopp om att kunna effektivisera kampen mot den organiserade brottsligheten, det ser dock inte ljust ut. Nyligen omkom dessutom Mexicos inrikesminister och flera andra som spelade en avgörande roll i kampen mot knarkligorna.

Ibland får man det deprimerande intrycket av att det inte spelar någon roll hur många leveranser som stoppas eller hur många karteller man lyckas spränga. Går det ens att stoppa knarket som flödar i en aldrig sinande ström till en omättlig marknad? Eller är det så att det numera är en plåga som man inte försöker stoppa, utan enbart reglera och kontrollera?

Det är dock en sak som är säkert. Fattigdom och uppgivenhet är en grogrund för kriminalitet, det är här de största insatserna måste in. Få människor ger sig in på kriminalitetens förödande väg om det finns framtidshopp och möjligheter till ett vettigare liv. Allting är självfallet en resursfråga men att attackera konsekvenserna av ett problem är uppenbarligen dömt att misslyckas.

Kan ni tänka er, President Barack Obama. Visst klingar det bra.

Jag har inte riktigt kommit över det här än. Är detta vändpunkten på USA:s trångsynta, aggressiva och destruktiva världspolitik? Jag tror det. Det känns som om en ny epok börjar i landets historia. Jag ska sannerligen följa utvecklingen med stora förhoppningar på ”change”, av det goda slaget.

349 – 173 , GRATTIS VÄRLDEN!!

HISTORISKT & FULLKOMLIGT FANTASTISKT
men framförallt
STORA FÖRVÄNTNINGAR

"Halal-tv"

Jag missade tyvärr premiären i måndags om det vilt omdiskuterade nya programmet på svt som går under den provocerande benämningen ”halal-tv”. Under gårdagen läste jag en hel del ilskna artiklar som inte är nådiga i sin kritik mot både programmet i synnerhet och konceptet i allmänhet. Först idag fick jag möjligheten att via Svt:s hemsida kika på programmet, influerad av de hårda tongångarna hade jag minst sagt låga förväntningar, jag blev dock positivt överraskad.

Delvis kan jag instämma i kritiken mot att det inte var några vidare djupa analyser utan en generell förenklad journalistik, bortsett från det, ett både intressant, sevärt och underhållande program. Tre (som Sahlin uttryckte det) kaxiga tjejer som skildrar hur människors levnadsförhållanden kan skilja fundamentalt med bara några ynka mils mellanrum. Tre tjejer som berör frågan om vad som egentligen är segregerat respektive integrerat. Men framförallt tre modiga, välutbildade och vänliga tjejer som delar med sig av sina personliga tankar om diverse fenomen som karaktäriserar vår samtid. Kruxet är uppenbarligen bara att dessa tre tjejer är trogna muslimer, bär slöja och två av dom vill ej skaka hand med främmande män.

Uppfattningen att muslimska beslöjade kvinnor är en homogen grupp som alla är stöpta i samma form är inte ovanlig. Det var framförallt den fördomen som jag kände att programmet bröt ner på ett exemplariskt sätt. Jag själv har många fördomar och den som anser sig vara fördomsfri är snarare den mest fördomsfulle. Handen på hjärtat, när jag säger ordet muslim, vad tänker du då? Inte helt oväntat får många upp bilden av en förtryckande, bakåtsträvande, skäggig man med kort stubin. Se programmet "halal-tv" och du kommer lika gärna kunna få upp bilden av en modig, välutbildad, medveten tjej med ett härligt bemötande. Mångfalden bland muslimer är lika stor som i övriga samhället.

Vi har på senare tid kunnat se hur främlingsfientliga hatbrott ökar, när det gäller just våldet mot muslimer spelar den negativa mediebilden en överhängande roll. Det är inte en trend som är unik från Sverige utan den så kallade islamofobin blir allt mer påtaglig i många andra delar av världen. Att det diskuteras och argumenteras friskt just kring denna fråga tyder på att det onekligen är kontroversiellt. Främmande är skrämmande, brukar det heta. Debatten kring program som ”halal-tv” leder förhoppningsvis till att det inte förblir främmande och då kanske inte heller skrämmande.

Gråta eller skratta, det är frågan

2:18 Obama, Marx reinkarnerad?
4:27 Sverige, skräckexemplet?

Oj oj

Bästa låten just nu, det här gav mig ett gott skratt och det här är så löjligt pinsamt så jag rodnar. Är och förblir en tidlös klassiker.

Snart avgörs det vem som bestiger tronen och kan titulera sig med ”världens mäktigaste”. Å ena sidan en människa som ingivit hopp om förändring, som förhoppningsvis kan vara vettigare än sina föregångare. Och å andra sidan en krigsglad pensionär med bibeln i den ena handen och revolvern i den andra.

Tack och lov att FS är på plats.

mitt flow...

Jag har funnit en ny passion (typ 4 år efter alla andra) som till skillnad från både choklad och redbull faktiskt är både mättande, hälsosam och lite små trendig. En bit färsk fisk som surfar på en risboll estetisk serverat med lite wasabi och soja, min nya passion är naturligtvis sushi. Vi har dessutom fått en tvär skön sushirestaurang i Kungälv som enbart använder närproducerade råvaror från västkusten, utsökt.

För ett par dagar sedan genomförde jag min första tenta, trots sista dagars hetspluggande kändes det helt ok så vi får se var jag hamnar. Nu vet man hur man ska disponera tiden och hoppas att jag framöver lär mig plugga rätt från början. Det är för övrigt väldigt intressant med juridik. Det är inte bara ett system av regleringar som man slaviskt ska tillämpa, utan det finns utrymme för både argumentation och analyser. Skillnaden till många andra ämnen är att man inte kan flumma iväg helt efter eget bevåg utan argumentationen grundar sig på en auktoritet (olika rättskällor i form av lagar, förordningar doktriner osv).

Igår var vikingamarknaden här i stan och självklart var sossarna ute och kampanjade. Det var kallt men ändå väldigt välbesökt och kul. Jag och kommunalrådet har alltid en inofficiell tävling om vem som värvar mest medlemmar, jag vinner alltid! Men jag förmodar att det är en win-win situation.

Jag noterade förövrigt till min stora förtjusning att Västsahara hamnat i fokus. Underbart att allt fler får upp ögonen för Afrikas sista koloni.