Lugna Gatan

Gunnareds stadsdelsnämnd i Göteborg har valt att lägga ner Lugna Gatan, en organisation där många arbetar ideellt för att skapa en bättre tillvaro för ungdomar på gator, skolor och torg. Trots att 1500 har skrivit på protestlistor och att ungdomarna själva varnar för att såväl kriminaliteten som vandaliseringen kommer att öka står beslutet fast. Stadsdelnämndens ordförande Eshagh Kia (s) inser vikten av Lugna Gatan och medger att de gjort ett bra jobb. Hans kommentar är dock:

”Men vi får budget för ett år i taget. Och nästa år har vi inte råd.”

Det är här jag verkligen blir förbryllad. Kortsiktigheten är obehagligt påtaglig. Om det nu är en finansiell fråga kan man förmodligen genom en kort utredning räkna ut vad som är ekonomiskt hållbart. Å ena sidan har vi Lugna Gatan med de resurser som krävs för att bedriva verksamheten, å andra sidan har vi ökad brottslighet och skadegörelse. Det är inte en besparning, utan att lägga ner Lugna Gatan resulterar onekligen i ökade utgifter i det längre perspektivet. Det är dock inte bara en ekonomisk förlust utan i allra högsta grad även en social. Uppgivenheten och känslan av att ingen bryr sig kommer givetvis att öka bland de utsatta ungdomarna, de som är i störst behov av hjälp och en förebild man kan relatera till kommer åka på den största smällen. Allt detta elände för att stadsdelsnämnden får sin budget, ett år i taget.