Den förödande naturkatastrofen i Haiti har berövat 200 000 människor livet och är en tragedi av historiska mått. Stora delar av huvudstaden Port-au-Prince, som ligger bara drygt en mil från skalvets epicentrum, jämnades med marken.
Mediebevakningen är intensiv. Människor kämpar desperat för sin överlevnad samtidigt som utmärglade människor grävs fram ur rasmassorna.
Haiti var redan innan jordbävningen västra halvklotets fattigaste land. En förkrossande majoritet av befolkningen lever i fattigdom och klyftan mellan fattiga och rika är stor.Nu hamnar Haiti i blickfånget. Kanske kan det bli vändpunkten.
Regeringar och välgörenhetsorganisationer över hela världen skickar finansiellt bistånd och räddningspersonal till Haiti. Den akuta hjälpen är nödvändig, men nu börjar röster höjas för att skriva av Haitis utlandsskuld som uppgår till närmare en miljard dollar.
De närmsta åren behöver landet betala 100 miljoner dollar i räntor och amorteringar. Alla de miljoner som svenskarna hittills skänkt kommer alltså att rinna ut i andra änden och försvinna ut i bottenlösa hål.
Sverige sitter med Internationella Valutafonden, IMF, och Interamerikanska Utvecklingsbankens styrelse och kan där aktivt verka för en avskrivning. Nu sker raka motsatsen. Stödet till Haiti kommer i form av erbjudanden om nya lån och inte bistånd. Då växer skuldbördan och blir en ond cirkel som är omöjlig att ta sig ur.
Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson (M) slingrar sig i frågan om avskrivning. Hon menar att frågan är aktuell först under våren 2012 då nästa amortering sker.
Det är fegt. Att skjuta fram problemet är att sopa det under mattan. Om det inte blir en avskrivning nu när hela världssamfundets uppmärksamhet kretsar kring Haiti, sker det knappast om två år.
Haiti är tyvärr inte unikt. Stora skuldbördor tynger ner utvecklingen i många u-länder. Ekonomin är ofta uppbyggd kring en enskild råvara som exporteras och hela landets ekonomi riskerar fritt fall när marknadspriserna skiftar. Lånen avlöser varandra, statsskulden växer och folket döms till en eländig fattigdom som de inte kan frigöra sig ifrån.
Omvärldens engagemang i Haiti får inte sluta i en nödtorftig återuppbyggnad som inte löser de grundläggande problemen. Taiwan har aviserat att de kan tänka sig att skriva av sitt lån på 92 miljoner dollar. Parisklubben, där många inflytelserika givarländer ingår, har gjort liknande uttalanden.
Nu finns möjligheten att skriva av skulderna och verka för en långsiktig ekonomisk och politisk utveckling. Svenska folket har redan visat solidaritet med det haitiska folket. Det är dags att även den borgerliga regeringen gör det.
