Varför brann det i Backa, men inte i Hammarkullen?

Det har inte undgått någon att det är social oro i vissa av Göteborgs stadsdelar med anlagda bränder som följd. Medierna målar upp en dyster bild av frustrerade ungdomar i löst organiserade gängbildningar som tar ut sin ilska genom stenkastning och vandalisering.

Reaktionerna blir ofta krav på “hårdare tag”. Backa ha vid flera tillfällen lyfts fram som ett skräckexempel. Men hur många har hört talats om föregångsexemplet, Hammarkullen? Hammarkullen har till skillnad från Backa inte brunnit.

Förutsättningarna och likheterna mellan de två stadsdelarna är vid första anblicken slående. Båda plågas av en relativt hög ungdomsarbetslöshet, båda är lika segregerade som Långedrag och båda har eftersatta socioekonomiska förhållanden som befäster orättvisa strukturer. Ändå lös Hammarkullen med sin frånvaro i tidningsrubrikerna, där rådde ju inget kaos som man kunde rapportera om.

Förklaringen är varken svår eller komplicerad. Långsiktiga insatser som riktas mot orsakerna till ett problem är alltid mer framgångsrikt än att korsiktigt angripa konsekvenserna av det. Exempelvis, om elever är stökiga i skolan är det korsiktigt att ropa efter betyg i ordning och reda. Stökigheten är ofta ett symptom av någonting annat. Analyserar man orsakerna till oredan upptäcker man att det ofta rör sig om bristande kunskaper i ämnet, inlärningssvårigheter eller liknande. Den långsiktiga insatsen blir då att satsa på fler specialpedagoger som stöttar elever i behov av hjälp och vägledning.

På precis samma sätt förhåller det sig med Backa och Hammarkullen. I Hammarkullen har man under lång tid bedrivit ett förebyggande socialt arbete som stärkt områdets ungdomar. Fritidsgården Mixgården är ett föredömligt exempel på detta.

Genom att inkludera ungdomar i arbetet har man byggt upp en trovärdighet och ett ömsesidigt förtroende. Man känner ansvar för sitt bostadsområde och är med på lika villkor i utvecklingen av det.

I Backa är det en helt annan historia. Antingen ropas det efter fler poliser och hårdare straff, eller så genomförs kortsiktiga projekt med en disciplinerande underton som i praktiken reduceras ungdomar till andra klassens medborgare.

Varför gör då inte alla som i Hammarkullen? Här kommer kruxet. De långsiktiga och förebyggande insatserna medför en kortsiktig kommunal kostnad men en överrumplande långsiktig samhällsvinst, både mänskligt och ekonomiskt.

Detta verkar beslutsfattarna insett. Nu inleds ett ambitiöst arbete i Backa på initiativ av Socialdemokraterna. En ny fritidgård i Backa Röd, satsningar på arbete åt unga och möjlighet för ungdomarna att vara delaktiga i beslutsfattandet. Förändringen kommer inte komma över en natt. Att bygga ömsesidigt förtroende tar tid.

Alla vill lyckas i livet

Omvalet till Västra Götalandsregionen är ett val mellan två alternativ med fundamentalt skilda visioner för regionen. Det handlar om sjukvård efter behov eller pengar, utbyggnad eller passivitet i kollektivtrafiken, om vi ska ha ett solidariskt rött eller egoistiskt blått styre i regionen.

Människosynen är grunden för politiken. Under valrörelsen 2010 försökte moderater ge sken av att dela socialdemokraternas människosyn genom att oblygt stjäla valaffischer och fraser. Inför regionvalet har de utformat eget valmaterial som flitigt delas ut.

I deras folder har den leende sjuksköterskan Arvid Öhlin från Stockholmsregionen valts ut för att ge uttryck för moderat politik. ”Moderaterna är det parti som förnyar sig mest, det mest vitala, de vänder sig till människor som vill lyckas”, säger han.

Skulle det därmed finnas människor som inte vill lyckas? Människor som skulle ha valt arbetslöshet, utförsäkring och fattigdom för att de inte ”vill lyckas”.

De som befinner sig i Moderaternas utanförskap saknar kanske ambitionen och viljan att lyckas i livet. Med den människosynen är det inte svårt att förstå hur de som är i behov av vårt gemensamma trygghetsnät misstänkliggörs, förnedras och förvägras stöd i just den period i livet där det behövs som mest. Det är deras eget fel, för de vill ju inte ”lyckas”.

Som socialdemokrat tror jag på ett samhälle där alla människor kan och vill sitt och andras bästa. I vårt Västra Götaland lämnas ingen utanför, för vi vet att trygghet och värdighet förutsätter jämlikhet. Denna människosyn är basen för Socialdemokraternas regionpolitik. Därför lovar S att aldrig sälja ut några sjukhus. Vården ska inte styras av plånboken utan av behoven.

Den politiken sympatiserar de allra flesta medborgare med. Trygg och värdig sjukvård, effektiv och billig kollektivtrafik samt vitaliserat kulturliv står mot Moderaternas konservatism och utförsäljningspolitik. Allmänintresset står mot vinstintresset.

Den största utmaningen i regionen blir inte debatten mot visionslösa moderater. Det blir att få medborgarna till valurnorna. Kommunvalet lockar för att man känner förankring och samhörighet i den kommun man bor och verkar i. Riksdagsvalet är ett mediespektakel med profilerade partiledare, men regionen är för många främmande och något man röstar i av bara farten.

Med ett lågt valdeltagande riskerar vi även att främlingsfientliga och populistiska partier tar större plats. Just därför är det oerhört viktigt med en stark socialdemokratisk mobilisering. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Budskapet är enkelt: Rösta med hjärtat i regionvalet 15 maj.

(En Ledare jag skrev till Nytid inför omvalet i västragötalndsregionen, bättre sent än alldrig:)