Ödesvalet den 19 september handlar om mer än återställandet av a-kassan, kvaliteten i välfärden och svenska arbetsförhållanden. Det handlar lika mycket om Sveriges ställning i världen och förvaltandet av arvet efter socialdemokratiska profiler som Olof Palme. Valet påverkar människor långt utanför Sveriges gränser.
Under flera decennier har svenska socialdemokrater byggt upp ett mycket gott förtroende och anseende för Sverige i internationella sammanhang. Sverige har varit alliansfritt, tagit ställning för förtryckta och alltid kallat saker och ting vid dess rätta namn. Utrikespolitiska ställningstaganden har bottnat i hela arbetarrörelsens engagemang och formats av den demokratiska socialismens värderingar.
Med statsminister Reinfeldt (M) och utrikesminister Bildt (M) vid rodret har Sverige gått från att vara ett respekterat föregångsland till att blott vara en i mängden. Det vi ser i dag är ett visionslöst Sverige där Bildts privata intressen och angelägenheter har blivit hela vårt lands utrikespolitik.
De konkreta exemplen är många. Bildt var styrelseledamot för Lundin petroleum. Ett företag som gjort utvinning av naturresurser i diktaturer till sin affärsidé och som dessutom anklagas för folkrättsvidriga brott i Sudan.
När FN antog resolutionen som gör rent vatten och sanitet till en grundläggande mänsklig rättighet la Sverige ner sin röst. Detta trots att fler människor dör av dåligt vatten än av TBC, malaria och aids sammanlagt. Det är inget annat än en skandal.
Fredrik Segerfeld, vid näringslivets tankesmedja Timbro, försvarar beslutet med att kalla FN:s deklaration om mänskliga rättigheter för en kompromiss med Josef Stalin. Han blottar ideologin bakom borgarnas politik och som vanligt heter lösningen privata företag och marknadspriser.
Sedan den moderatledda regeringen kom till makten har det svenska utbildningsbiståndet rasat. Det visar borgarnas nonchalans för mänskliga rättigheter. Alla barns rätt att gå i skolan är det bästa sättet att främja en demokratisk utveckling och bekämpa fattigdom. Det har borgarna antingen inte insett, eller så bryr de sig helt enkelt inte.
Vid en rödgrön valseger kommer Sverige att bli det första landet i EU att erkänna Västsaharas självständighet och därmed gå i bräschen för avkolonialiseringen av Afrika. Vinner borgarna kommer det inte att ske. Då kommer kapitalet och vinstintresset återigen sättas framför människan och friheten.
Det är många människor långt utanför våra nationsgränser som hoppas på en rödgrön valseger. Ödesvalet handlar inte bara om ett rättvist Sverige, utan även om en rättvis värld.
