Den socialdemokratiska kongressen valde beklagligt nog att ställa sig bakom partistyrelsens förslag om en fortsatt svensk truppnärvaro i Afghanistan. Argumenten var som vanligt att vi nobelt ska bistå den afghanska kvinnan och att ställa upp för FN. Problemet är bara att den civila situationen är näst intill outhärdlig och som i alla andra krig är det just kvinnorna som drabbas allra värst. Oroligheterna ökar, intensifieras och sprider sig för var dag. Det som började med ett krav på att talibanerna skulle överlämna bin Laden har nu urartat till en humanitär katastrof som sträcker sig långt utanför Afghanistans gränser.
Afghanistan är trots, eller snarare på grund av, den Natoledda invasionen som pågått i snart ett decennium en av världens fattigaste och mest korrupta länder. Att bomba fram demokrati har visat sig vara ett kapitalt misslyckande för just nu är Afghanistan raka motsatsen, en regelrätt diktatur. Ingen vill ställa upp mot Karzai för det enda som garanteras i ett sådan skenval är massivt valfusk. Även om det hade funnits motkandidater skulle det urartade säkerhetsläget inte möjliggöra ett fungerande val. Detta trots att det i nuläget finns över 80 000 utländska soldater utstationerade i Afghanistan.
Sveriges insatser har numera inte en fredsbevarande karaktär utan vi är i allt högre grad en del av en övergripande Natostrategi där eldstrider blir allt vanligare. Finland kommer dra tillbaka sina trupper och Australien har trotsat Nato och kommer även dom att avsluta sina militära operationer i Afghanistan. Sverige gör sorgligt nog raka motsatsen och öppnar upp för truppökningar. Det FN mandat som utfärdats av säkerhetsrådet som de ivrigt hanvisas till är föremål för en massiv kritik. Vi socialdemokrater måste ställa upp och kämpa för ett reformerat och demokratiskt FN, med det är inte det FN vi ser idag.
Omvärlden inser i allt högre utsträckning att det inte går att vinna med militära medel. Det krigströtta och uppgivna afghanska folket förtjänar mycket bättre. De förtjänar fred, ett drägligt liv med en god infrastruktur och civilt bistånd. Och inte vare sig talibanernas eller Natos förtryck. Krigshetsaren Geroge W Bush ställde inför kriget i Afghanstan ett medeltida ultimatum till omvärlden: “antingen är ni med oss eller så är ni emot oss”. Jag väljer att vara emot Bush och för det Afghanska folket!
