Sverige ska vara en hjälpande, inte en stjälpande kraft

Sverige är enligt Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen världens näst största vapenleverantör per capita och vapenexporten har fyrdubblats de senaste tio åren. I samband med de folkliga demonstrationerna som spridit sig i Mellanöstern har fokus hamnat på Sveriges indirekta roll och ansvar. Bara under de senaste fem åren har Egypten och Tunisien köpt krigsmaterial till ett värde av 28,7 miljoner kronor. Därmed har Sverige medverkat till att inte bara legitimera, utan även understödja diktaturer.

Inspektionen för strategiska produkter, ISP, måste ge tillstånd för att vapenleveranser ska kunna ske. De riktlinjer som ISP har att rätta sig efter är att Sverige inte bör exportera vapen till länder där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer, som befinner sig i väpnad konflikt och som har inre väpnade oroligheter.

Följs dessa riktlinjer principfast finns det ingen anledning att efterfråga ett långsiktigt avskaffande av svensk vapenexport. Men verklighetsbilden är raka motsatsen till de fina ambitionerna, det blir tydligt att det är helt andra intressen än människors rätt till frihet som styr. Ett av många exempel är det bombhärjade Pakistan som är det tredje största köparlandet.

De intensifierade oroligheterna i Pakistan fick till slut ISP:s generaldirektör Andreas Ekman Dus att backa och inga nya affärer ska godkännas. Redan ingångna kontrakt måste dock enligt ISP ”honoreras”. Att Sverige framstår som en lojal affärspartner är bevisligen viktigare än att vara en stark aktör för mänskliga rättigheter.

På utrikesdepartementets hemsida står det bland annat att ”Arbetet med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling genomsyrar den svenska utrikespolitiken”. Men de konsekvenser och intressekonflikter som den svenska vapenexporten oundvikligen för med sig får detta att låta som innehållslösa floskler. Sveriges internationella anseende riskerar att undermineras.

I debatten lyfts den ekonomiska aspekten flitigt fram. Det framställs som om svensk ekonomi står och faller med vapenexporten. Reinfeldt själv hänvisade till ”svenska jobb” i en kommentar om försäljning till diktaturer. Som socialdemokrat har jag mycket svårt för att berättiga vinster på oetisk verksamhet. Dessutom utgör vapenexporten knappt tre procent av Sveriges totala export.

En strukturförändring kan uppnås genom utfasning av krigsmaterial, ombildningen av den befintliga personalkompetensen och att den militära forskningen ersätts med en civil produktion, exempelvis högteknologisk medicinsk utrustning. Betydligt större strukturförändringar har framgångsrikt genomförts tidigare.

Alla människor har en inneboende längtan efter frihet, det är min orubbliga övertygelse. Sverige ska vara en hjälpande, inte en stjälpande kraft.