Ingen misstänker alla vita män

Självmordsbombningen i Stockholm kallas för misslyckad då inga oskyldiga människor fick sätta livet till. Det är dock inte själva attentatet som är extremisternas främsta mål, utan det efterföljande misstänkliggörandet, skuldbeläggandet och inskränkta toleransen.

Extremister finns överallt. Våldsförhärligandet tar avstamp från religion, nationalitet eller politiska ytterligheter. Det är samma skit fast i olika högar, på ren svenska.

Extremisterna målar upp världen i ont och gott där alla tvingas välja sida. Antingen är du med oss eller så är du emot oss. Medlen berättigar alltid målet i jakten efter att utöka sin egen makt genom att skapa motsättningar mellan människor.

Tyvärr får samma extremism olika benämningar beroende på vem förövaren är. Såväl den nya som den tidigare lasermannens offer valdes i samtliga fall ut med rasistiska och politiska motiv, således klara fall av terrorism. Men eftersom de var vita svenska män hördes aldrig ordet terrorism i den offentliga debatten.

Om förövaren är mörkhyad med rötter utanför västvärlden, framför allt i Mellanöstern, är terroriststämpeln aldrig långt borta. Terrorism blir således någonting som är kopplat till etnicitet och inte nationsöverskridande extremism. Problemformuleringen är inte konsekvent utan missvisande. Det är inte konstigt att många svenskar med rötter i Mellanöstern, muslimer eller ej, känner sig utpekade.

Att de båda lasermännen var och är isolerade galningar har tagits för givet. Ingen har behövt säga: ”Bara för att en svensk man skjuter oskyldiga människor betyder inte det att alla svenska män är potentiella terrorister”. Det finns inget förmodat antagande som ska motbevisas, inget misstänkliggörande eller kollektivt skuldbeläggande som ska bemötas.

Efter bombdådet i Stockholm upplever många svenska muslimer en stor frustration över att tvingas stå till svars för ett extremistiskt illdåd. Sedan 11 september 2001 förväntas muslimer be om ursäkt för alla terroristdåd som begås i islams namn.

Muslimer fick sätta livet till vid attentaten i New York, London och Madrid. De dödas dagligen i Irak och Afghanistan, där allt ifrån sjukhus till moskéer angrips. Extremister skyr inga medel och alla som inte delar deras trånga verklighetsuppfattning är lovligt byte. Fastän muslimer i lika stor utsträckning som alla andra är potentiella offer förväntas de ta avstånd från förövaren.

Vi måste motarbeta och ta avstånd från extremism och terrorism i alla dess former. Vi får aldrig falla i extremisternas fälla. Låt oss visa att vår demokrati, tolerans och frihet aldrig kan rubbas.
“Bemöt varje blick med ett leende”, som en god vän sa till mig.