Skammens lista ska inte bli längre

Det internationella samfundet kan inte stå vid sidan som passiva åskådare när brutala övergrepp systematiskt genomförs mot demonstranter som kräver frihet och demokrati. När en tyrannisk diktator för ett regelrätt krig mot sin egen befolkning måste omvärlden agera. Utan ett FN-ingripande riskerade staden Benghazi i Libyen att bli ännu ett tillägg över skammens lista på folkmord.

Demokratirevolutionen som sveper över hela Nord­afrika och Mellanöstern har varit en samhällsomvälvande kraft. En okuvlig vilja efter frihet har fått människor att trotsa tyranniska regimer, hittills har Tunisien och Egypten befriats från sina despoter. I Libyen blev det stopp.

Med en förödande brutalitet har Khaddafi slagit till mot alla som vågat demonstrera mot förtrycket. Stridsflyg och legosoldater satte skräck i befolkningen och de klent beväpnade demonstranterna kunde inte bjuda på mycket motstånd. Dagligen kunde vi läsa om hur Khaddafis arme ryckte fram och åter­erövrade städer som befriats.

Som socialdemokrat hoppades jag in i det sista att det libyska folket självständigt skulle vinna sin frihet. En intervention utifrån skapar omedelbart en komplex situation som kan vara mycket svår att hantera, se bara på Irak.

Men Tripoli 2011 är inte Bagdad 2003. USA gick in i Irak på falska grunder utan FN-mandat. I Libyen bevittnade hela världen de uttalade hot om ett blodbad och Benghazi var redan belägrat. Trots missnöje från bland annat Kina och Ryssland la inget land sitt veto i FNs säkerhetsråd. Det resulterade i ett tydligt FN-mandat.

Krig är ett mänsklighetens gissel. Det är alltid en destruktiv kraft och har inget självändamål. Insatsen i Libyen får inte utvecklas till en utdragen konflikt. Landet får inte reduceras till ett slagfält likt Afghanistan.

Flygförbudszonen är bara ett medel, inte målet. Det verkliga målet för FN är att bistå det libyska folket i byggandet av en demokratisk stat. Ett förtryck får inte ersättas av ett annat.

I uppbyggnadsprocessen måste Sverige vara en aktiv part. Vi har tack vare en socialdemokratisk tradition om internationell solidaritet ett förtroendekapital som andra länder bara kan drömma om. Carl Bildt gör tyvärr sitt bästa för att befläcka det ryktet. Nu behövs en ansvarsfull och ideologiskt driven socialdemokrati som mest.

FN går stärkt ur Libyen-insatsen. Inget land agerar utan FN-mandat. Detta skickar även starka signaler till andra diktatorer som överväger att slå ner demonstranter med militärt våld. FN har satt ner foten. Skammens lista ska aldrig utökas.