Den republikanska primärvalscirkusen är i full gång. Är det ett vilt spektakel där lobbyism, pengar och tomma floskler överskuggar politiken? Eller är det en fantastisk demokratisk uppvisning med reellt folkligt inflytande? Åsikterna tenderar att gå isär, och som vanligt ligger sanningen förmodligen någonstans i mitten. Vad som dock är säkert är att det är ett val vars utgång kommer få stora konsekvenser för hela världen.
Som vanligt är det mesta i USA stort, extremt och pampigt. De republikanska kandidaterna är inget undantag.
”Frontrunner” under lång tid är den välpolerade och förmögne rikskapitalisten, Mitt Romney. Han har egentligen kampanjat oavbrutet sedan 2008 och anses vara den minst konservativa bland kandidaterna. Något som dock skall tas med en stor nypa salt. Att exempelvis vara för kvinnors rätt till abort, även vid våldtäkter, anses vara en hjärtlöst liberal ståndpunkt i många republikanska kretsar. Romney har förvisso kritiserats för sitt flipp floppande, men innehar fortfarande täten och anses vara den som kommer kunna locka mittenväljarna, och därmed utgöra det största hotet mot Obama.
Hack i häl på Romney hittar vi den ultrakonservative uppstickaren, Rick Santorum. Han har profilerat sig som guds svar på den kristna högerns böner. Santorum är emot homosexuellas lika rättigheter, anser sig företräda guds lag och anklagar Obama för att vara en snobb då han vill ge unga möjligheten till högskolestudier. I Sverige hade Santorum kallat moderater för kommunister. Men i USA har han redan vunnit flera delstater och är den ende som lyckats stå kvar och ge Romney en rejäl match.
Den enda kandidaten som fullkomligt sticker ut ur mängden är libertarianen Ron Paul. Huvudtemat i hans politiska budskap är en icke statlig inblandning. En person som förespråkar legaliseringen av droger och prostitution, samt att USA lämnar Nato och slutar stödja Israel, borde inte ha mycket till chans inom det republikanska partiet. Pauls individualiserade och radikala frammarsch har dock gjort honom oerhört populär bland yngre generationer. Han blir ignorerad av mainstream media men kompenserar det genom en oerhört aktiv och hängiven kampanjorganisation. Trots att Paul lockat nya väljargrupper till det republikanska partiet är hans budskap helt enkelt för svårsmält, han kommer vara med till slutet men är förmodligen chanslös.
Romney och Santorum, de utgör alltså alternativen till världens mäktigaste uppdrag. Det enda jag kan säga är, tack och lov för Barack Obama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar