Politiskt engagemang

Nu är Ramadan slut och man fylls av härliga känslor som glädje och stolthet över att man lyckats bemästra sina mest primära behov. Det är lika mycket ett test av självdisciplin som medkänsla. Att under loppet av en månad kunna låta bli att äta och dricka under dygnets ljusa timmar är för vissa en genuin bedrift. Faktum är dock att det enligt World Food Programme är en verklighet för över 800 miljoner människor, skillnaden är bara att de inte heller efter mörkrets infall kan äta och dricka. Dessa människor lever ständigt med tvivlet om var nästa måltid ska komma ifrån, och när de väl får möjligheten att äta sig mätta är kosten så enformig att det ändå resulterar i näringsbrist och sjukdom.

Det är ett problem som de allra flesta känner till och möjligtvis den första orättvisan man blir medveten om. Redan under våra första skolår får vi lära oss att vi lever i en absolut lyx som få människor världen över kan unna sig, men där stannar det. Vi blir lite mer tacksamma över det vi har och livet rullar sedan på som vanligt. Att våra framgångar skett på bekostnad av andra är dock något som vi sällan tänker på. Att kapitalismen oundvikligt resulterar i att mycket få människor gör anspråk på en mycket stor del av jordens resurser är kanske en sanning som de flesta inte vill inse. Vi lutar oss hellre tillbaka i vår materiella värld och inbillar oss själva att marknadskrafterna löser jordens alla problem, det är inte riktigt så enkelt.

Frågor som världssvälten, krig, förtryck och misär kan vid första anblicken kännas väldigt avlägsna, det är dock inte sant. Man kan förändra alltifrån sitt närområde till hela världen, kämpa för öppnandet av en fritidsgård eller motverka global uppvärmning, gränserna finns där man självs sätter dem. Att engagera sig politiskt ger en otrolig möjlighet att vara med och påverka. Det är inte för intet att det absolut vanligaste svaret man får då man frågar SSU:are om varför de engagerar sig, är just att de vill vara med och påverka. Jag betonar att vara med, för världen kommer alltid att förändras och det gäller att vara med och styra utvecklingen mot demokrati, välstånd och jämlikhet, och bort från egoism, diktatur och tyranni. Man förändrar genom att engagera sig och politik är att påverka.

De rättigheterna och möjligheterna som vi tar för givet i vårt land är någonting mycket främmande för många andra. I stora delar av världen bestraffas organisering och politiskt engagemang med döden och människor tvingas på flykt för att de motsätter sig orättvisor. Är det då inte för oss näst intill en moralisk skyldighet att förändra både vår och våra medmänniskors vardag till det bättre?