Den globala terrorismen?

Vi har under den senaste perioden fått uppleva flera terroristdåd som skakat om hela vår tillvaro. Tack och lov har vi blivit besparade det direkta lidandet på våra breddgrader. I denna globaliserade värld drabbas dock även vi indirekt av något som händer på andra sidan jorden.

Det rådande kriget mot terrorismen tog sin början i samband med attacken mot World Trade Center. Många människor är av uppfattningen att den attacken var det ultimata terroristangreppet. Det stämmer troligtvis, för det var först efter det angreppet som terrorismen fick en central roll i våra vardagliga liv. Nu målades terrorismen upp som ett hot, eller rättare sagt, en krigsförklaring mot våra västerländska värderingar. Terrorister framställs som mörka krafter som kan lura bakom varje hörn. Det är omöjligt att beskydda sig från utan att inte överträda det öppna demokratiska samhällets regler. Därför måste vi bryta mot demokratin för att främja den. Terrorismen blev därför någonting konkret som går att bekämpa, ett hot som går att eliminera genom att helt enkelt förklara krig mot det, dvs kriget mot terrorismen. Det kan anses vara en tillsynes väldigt enkel lösning på ett mycket svårt och komplicerat problem, för vem bestämmer egentligen vem eller vilka som ska betraktas som terrorister?

Terrorist eller Frihetskämpe?
Usama Bin Laden som nu beskrevs som terrorismens överstepräst av USA, betraktas som ren, skär och koncentrerad ondska. Om vi däremot går tillbaka till december 1979 då Sovjet invaderade Afghanistan, skådades han som den store ”frihetskämpen” som kämpade mot den onda stormakten Sovjets övergrepp på Afghanistan. Gårdagens terrorist är dagens hjälte och gårdagens hjälte är alltså dagens terrorist. Sådana definitions svårigheter har man dock uppenbarligen inte tid med när man ska utkämpa ett krig mot någonting så fragmentariskt och omfattande som terrorism. För att möjliggöra klara avgränsningar i konflikten och undvika komplikationer krävs en politik som delar upp värden i svart och vitt, det vill säga ont och gott. ”Antingen är du med oss eller så är du emot oss!” blev därför USA:s nya inställning. Någon kompromiss eller tredje väg existerar inte. Det är ännu en gång en mycket simpel lösning på ett svårt problem.

När man använder benämningen terrorist på alla länder, grupper, handlingar och enskilda individer som för tillfället inte handlar i enighet med den ledande maktens egna intressen, blir det självklart en ökad ”trend” av den sortens konflikter, vilket förenklar rättfärdigandet av ett krig.

Statsterrorism?
”Statsterrorism är terrorism som styrs eller har sitt ursprung från en statsledning, det vill säga att en stats regering arrangerar terrordåd eller stödjer terroristgrupper verksamma mot den egna eller andra länders befolkningar. Detta kan exempelvis ske genom våld, genom att döda/skada oskyldiga eller hålla folk i förvar under lång tid utan rättegång, eller med fejkade rättegångar eller genom att konfiskera eller frysa deras egendom utan anledning och utan rättegång inom rimlig tid.”
Ovanstående text är ett citat från encyklopedin wikipedia och det är det resultat man får om man söker på statsterrorism.

Det första som slår mig är att USA och Israel, de två ledande länderna i kriget mot terrorismen själva skulle kunna få den benämningen på sig. USA som bland annat gång på gång har backat upp högerorienterade grupper i Sydamerika för att störta demokratiskt valda vänsterledare. Eller det faktum att de just nu håller krigsfångar i djuriska förhållanden på Guantánamobasen i Kuba. Fångarna där har inväntat rättegång i flera år och utsatts för systematisk tortyr upprepade gånger. Även Israels orättfärdiga, hänsynslösa och i alla bemärkelser brutala övergrepp på palestinierna kan med ovanstående definition klassas som statsterrorism.

Att med likgiltighet indoktrineras i en verklighet där allt är svart & vitt, ont & gott och dessutom tvingas välja sida är mer än förödande för hela vårt demokratiska samhälle.