Laila Naraghis artikel om Västsahara i Palmecentrets senaste nyhetsbrev.

Västsahara – Afrikas sista koloni

- Det var oerhört lärorikt att få uppleva vad de upplever varje dag. Att få dela västsahariernas vardag med vattenbrist och stekhet sol, och att faktiskt få se hur det är för dem. Det säger Mohamed Hama Ali, 20 årig SSUare från Kungälv.

I somras var han i de västsahariska flyktinglägren tillsammans med sju andra volontärer från SSU. Lägren ligger i Saharaöknen i sydvästra Algeriet och rymmer 200 000 flyktingar.

- Vi var där i två veckor och träffade ungdomar, organisationer och beslutsfattare för att diskutera hur vi kan fortsätta jobba ihop för ett fritt Västsahara. SSU samarbetar med Polisario, den västsahariska frihetsorganisationen, samt deras ungdomsrörelse, Ujsario. Syftet var att stärka vårt samarbete.

- Människorna i lägren lider. Att vara där var att få en inblick i deras dagliga liv. Vi gjorde saker tillsammans med unga för unga. Vi arrangerade fotbollsturneringar, engelskundervisning och seminarier om föreningsarbete.

- Det var väldigt uppskattat! Vi hade mycket bra diskussioner på seminarierna och jag blev enormt inspirerad av människorna vi mötte. Att få träffa dem, prata och lära känna varandra, är något helt annat än att bara läsa om lägren i en bok.

Västsahara är Afrikas sista koloni och ligger på den nordafrikanska västkusten. När Spanien lämnade området 1975 ockuperades Västsahara av Marocko och Mauretanien. Västsaharierna gjorde motstånd och till slut gav Mauretanien upp. Marocko har dock fortsatt ockupationen. Mängder av västsaharier har tvångsförflyttats till Marocko för att "marockaniseras" och nu är det främst marockanska bosättare som bor i Västsahara. De har lockats dit av den marockanska regimen med hjälp av bland annat skattelättnader. Västsaharierna förtrycks och diskrimineras på regelbunden basis.

Marocko hävdar att de har historisk rätt till Västsahara, men den internationella domstolen i Haag slog redan 1975 fast att så inte är fallet. Ändå fortsätter ockupationen. Polisario är det västsahariska folkets politiska representanter och har sedan länge lagt ned sina vapen för att kämpa mot kolonialismen den fredliga vägen. Deras främsta krav är att det ska genomföras en folkomröstning om Västsaharas självständighet bland dem som bodde i de västsahariska områdena 1974. 1988 kom Marocko och Västsahara, med hjälp av FN, överens om att en sådan folkomröstning skulle genomföras. Sedan dess har Marocko med alla möjliga medel stoppat FN:s alla försök till ett genomförande av folkomröstningen.

Marockos fördröjningsstrategi är tydlig. Genom att förhindra en lösning av konflikten vill de dels få det västsahariska motståndet att förlora i styrka, dels att det ska tappa stöd i omvärlden.

Den politiska situationen är tätt förknippad med den humanitära. Den uteblivna lösningen ger varje dag svåra humanitära konsekvenser. Det råder stor brist på mat, vatten och medicin i de västsahariska flyktinglägren. Barnen växer upp under svåra förhållanden och alla i flyktinglägren berövas rätten till ett liv i frihet. Därför har SSU sedan 1990-talet, och ännu längre tillbaka, jobbat med Västsaharafrågan.

Tydligare Västsaharapolitik

Till partikongressen 2001 hade SSU:are från Kalmar län skickat in en motion om en tydligare socialdemokratisk Västsaharapolitik. Partistyrelsen föreslog inte att motionen skulle bifallas, men med aktivt stöd från bland annat SSU:are från Göteborg och från äldre partikamrater, röstades motionen ändå igenom och bifölls av kongressen. Sedan dess har även Socialdemokraterna arbetat mer med Västsahara. Det tog sig bland annat uttryck i den förra regeringens politik och i Sveriges ställningstagande mot EU:s fiskeavtal med Marocko. Som enda land röstade Sverige mot avtalet som innebar att unionen handlar med varor från det ockuperade territoriet, något som strider mot internationell rätt. SSU driver också frågan i EU, bland annat i Europaparlamentet, tillsammans med andra unga socialdemokrater genom paraplyorganisationen ECOSY – Young European Socialists.

SSU:s arbete har varit mycket inriktat på opinionsbildning eftersom Västsaharafrågan är okänd för många. Även projektet Mohamed deltog i fokuserar på det.

- Vår viktigaste del av projektet är uppföljningsarbetet som är nu när vi har kommit hem. Vi har spridit information inom SSU, ska bilda ett SSU-Västsaharanätverk som kan stödja lokala aktiviteter och vi har jobbat med att skapa uppmärksamhet för Västsahara i media, säger Mohamed.

- Vi försöker också etablera ett blocköverskridande samarbete. Det finns många centerpartister och folkpartister som arbetar för ett fritt Västsahara och därför är det viktigt att samarbeta.

- Jag har lärt mig så oerhört mycket. Att se hur det faktiskt är för människorna i lägren gav mig bränsle att fortsätta kampen för ett fritt Västsahara, avslutar Mohamed.

LAILA NARAGHI